karolinahollen

Ååååååååååh, jag som har varit så jävla glad så jävla länge.
Jag har mått bättre än nånsin.
Varit riktigt nöjd med mitt liv.

Nu mår jag dåligt, känner mig deprimerad och lessen.
Och inte för något som har hänt mig själv. Ingenting jag har gjort eller varit med om.

Nejdå, det är någon annan. Någon annans problem, som igentligen inte har ett skit med mig att göra. Men nu läggs alla problemen på mig och jag kan inte agera som nån slags psykolog, nej, det går inte!

Jag kan inte det. Dels pallar jag inte det, det är för mycket skit att ta in.
Och dels går det bara inte, jag är sämst på att prata sånt och ännu sämre är jag på att trösta. Helst skulle jag bara vilja skita i alla andras problem och bara bry mig om mig själv, men vilken slags vän gör så? Inte jag iaf.

Sjukt att jag kan må så här dåligt pga nånting som inte ens rör mig själv.
Vill inte tycka synd om mig själv, för det är det inte. Men jag måste ju iaf kunna erkänna att jag inte är värd det här. Okej, det är ju bra att folk kan lita på mig, men det här blir för mycket att ta emot.

Jag dras ner i skiten...